Min älskade lilla son är med sin pappa. Skönt på ett sätt, men fruktansvärt jobbigt på ett annat sätt. Saknar honom så jävla mycket, jag vänjer mig aldrig, för varje gång är det lika jobbigt och ibland extremt jobbigt. Han är mitt allt, mitt liv. Att vara utan Rasmus är det värsta som finns. Att bara vara ifrån honom i 2 dygn, bevisar helt klart att jag aldrig skulle klara av att förlora honom eller att kunna leva utan honom. Varför ska det vara såhär jobbigt? Det är psykiskt påfrestande, då ensamheten kryper nära och tomheten växer. Tänk om det fanns något man kunde göra, så jag aldrig behövde vara ifrån Rasmus. Att sova när han inte är hemma, är verkligen omöjligt! Jag kan inte slappna av, ändå så är det vid dessa tillfällena som jag ska passa på att göra allt det där som är svårare att göra när han är hemma.. Typ sova ut en hel natt och ta en ordentlig sovmorgon.. Ligga i ett varmt bad i en timme eller två.. Det är inget som jag prioriterar, därför klarar jag mig bra med snabbduschar och bad tillsammans med Rasmus och att vakna varje natt när Rasmus vill äta, jag klagar liksom inte på det. Därför blir det faktiskt svårt att göra sånt annorlunda när han inte är hemma, för det har blivit en vana, för jag prioriterar Rasmus FRAMFÖR ALLT. Han är mitt liv och jag har rättat mitt liv efter honom och ändrat mina vanor och rutiner till gemensamma vanor och rutiner som är anpassade efter Rasmus, för han går först. När jag är barnledig så lever jag mina dagar som när han är hemma, det känns bäst så, det är bara Rasmus närvaro som fattas, och det är jobbigt, förstår ni hur jag menar?
Nu ska jag byta om till min ziperall, sätta mig i soffan och titta på tv. Snart kommer Rebecca på besök också. Kaffe?
Rebecca, jag är glad att jag har dig i mitt liv gumman. Du är den bästa vännen jag har. (tänk om jag kunde hitta en manlig kopia av dig?) Du får mig alltid på humör när jag är deppig. Du står ut med mig och har överseende för mina brister. Jag kommer aldrig att överge dig, jag finns alltid för dig och ställer upp närsomhelst. Tack för att du finns här för mig. Det betyder obeskrivligt mycket. Jag älskar dig, myy biiiatch! <3
Johan, jag saknar dig. Vi måste verkligen ses snart igen. Det är tråkigt utan ditt sällskap. Du får mig att må bra. Vill ha dig här hos mig igen. I wish I didn't miss you so. Jag är glad att du också kom in i mitt liv. Tack för att du finns här för mig. Jag älskar dig <3 Pssst.... snIIIIIIgel ;)
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
här ska ni givetvis kommentera mitt inlägg