Lilypie Fifth Birthday tickers
Lilypie Second Birthday tickers

28 juli 2011

min kärlek till Johan

Önskar att du var här hos mig nu.. Kan inte sluta att tänka på dig. Är så glad att det blev du och jag. Även att vi båda önskade oss att det en dag skulle bli vi, så känns det fortfarande lika overkligt att det verkligen blev vi två. Dagen du kom hit känns fortfarande suddig. Trodde inte det var på riktigt, det kändes som en dröm. Drömmen som jag hade haft under de veckorna som vi pratade på sms.. Men jag är så glad nu. Du gör mig så här glad. Och varje gång jag tänker på dig, hör din röst eller ser ditt leende, så känner jag djupt i mitt hjärta att du är rätt för mig, för det är precis såhär det ska kännas, jag är kär på riktigt, jag är verkligen kär i dig Johan. Känns som jag svävar på moln när jag tänker på den dagen.. Dagen då det blev vi. Dagen då du kom in i mitt liv på riktigt. Det är ett minne som sitter djupt och som jag aldrig kommer att glömma. Dagarna som vi har haft tillsammans och alla de dagar som vi ska få, känslorna som fanns där inom oss och som växte sig starkare när vi stod där på bron och kollade ner i floden och hörde vattenfallet brusa bakom oss, växer sig starkare för varje dag som går, händer detta verkligen på riktigt? Det känns för bra för att verkligen vara sant. Men jag njuter för varje sekund. Jag vill att dagen då du kommer hit igen, ska komma nu, imorgon, idag.. Och den dagen ska aldrig ta slut. Jag vill ligga intill dig och höra ditt hjärta slå. Känna din värme när du håller om mig och kysser mig ömt i pannan, som du brukade göra när du var hos mig, det känns som det var igår, men det har redan gått 2 dagar sen du åkte hem. Vill ha den tiden tillbaka, men ser istället fram emot nya stunder med dig. Mysiga kvällar och promenader, pratstunder om allt och ingenting, framtiden, tankar och känslor.. Sånt som finns där inom oss men som inte är lika lätt att få fram, allt som jag vill visa dig, säga dig, ge till dig, men som jag inte vet hur, för det ser och låter så bra inuti mitt huvud, men du förklarar jag det, så du ser samma bild som jag ser i mina tankar? Jag gör mitt bästa, jag hoppas du märker det.. Jag tycker om dig, precis för den du är, du behöver inte ändra dig, för du duger precis som du är, det är det som jag tycker om hos dig, din kärlek, din personlighet, din värme, ditt leende, din humor, din glädje, allt det där som du visade mig, allt som jag såg, jag blev förälskad och det är det bästa av allt, för jag vill aldrig förlora dig, jag hoppas det alltid ska vara du och jag, du får mig att skratta, du gör mig glad, du får mig att må bra och du gör mig lycklig. Tack älskling! Hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig och hur starkt jag känner för dig! Om du inte förstått, så läs denna texten igen.

Många pussar o kramar, din Nathalie <3
Published with Blogger-droid v1.7.4

7 kommentarer:

  1. Hur desperat får man vara??? Eric höll typ tre-fyra veckor.. Undrar hur länge nästa håller... Tragisk med dessa snabba byten. Du borde kanske vara lite selektiv. Stackars ditt barn och hans pappa.
    /Magda

    SvaraRadera
  2. Håller med personen ovan! Man ska nog vara lite mer försiktig med att byta killar varannan vecka när man har ett barn. Var inte du dessutom gravid? Är det Eric eller Johan som är pappa eller är det ytterligare någon annan?? Sjukt rörigt!
    /Maria

    SvaraRadera
  3. På vilket sätt skulle ett barn fara illa, av man byter partner? Det är ju inte så att en bebis på 9 månader förstår innebörden "pojkvän" och skillnaden på vän och pojkvän.. Varför klagar ni? Ibland håller inte ett förhållande, men ska man leva ensam sen eller? Och jag vet att hon och hennes nuvarande pojkvän har varit intresserade av varandra länge. Sen så bor han 40 mil ifrån henne, så vad påverkar det hennes barn? Och sen att hon var gravid, hon gjorde ju abort i måndags.. Varför ska du trycka ner henne över det? Spelar det någon roll vem som var pappan? Och på vilket sätt är det synd om sonens pappa, att hon väljer att gå vidare och hitta en ny? Nä ni ska nog ta och skaka om i skallen på er och visa lite mänsklighet istället för att framstå som två idioter. Det är tydligt att ni inte känner henne personligen, för då skulle ni veta orsaken och hur Eric ens fungerade.. Man byter inte kille utan anledning. Och förhållandet med Eric var inte ens seriöst. Hon fick ju honom i födelsedagspresent! Tänk till lite... / Denise

    SvaraRadera
  4. Det ni inte har nåt att göra med ska ni ju fullständigt skita i, Nathalie lever sitt liv och gör sina egna val, är ni oroliga för att vi kanske skulle få det perfekta förhållandet ihop, nåt som ni själva kanske har strävat efter men totalt har misslyckats med, eller vad är felet??

    SvaraRadera
  5. Man kan ju tro att bloggaren är 13 år med sin syn på att allt är svart eller vitt konstant. Ska bli intressant att se hur länge Örebroaren håller... Han lär få ett helvete om en månad eller så.. Nån som sätter emot?
    /Magda

    SvaraRadera
  6. Har man en blogg där man väljer att hänga ut sitt liv så får man skylla sig själv och leva med att folk kommenterar. Vill man inte att folk ska lägga sig i så får man väl låsa sin blogg eller skriva dagbok istället. Tänk lite längre: vill du verkligen att din son ska kunna läsa allt detta när han blir större??
    /Maria

    SvaraRadera

här ska ni givetvis kommentera mitt inlägg

Välkomna åter!

Tack för ditt besök!
Jag hoppas du kommer tillbaka.