Jag VET, att ingen har någon anledning att klaga på mig eller på min roll som mamma, för jag VET att Rasmus har det bra hos mig och mår bra med mig. Och för att kunna få allt svart på vitt, så har jag gått på några möten, med BVC och andra myndigheter, där dem sagt att Rasmus har det jätte bra hos mig och det har jag även SKRIFTLIGT intyg på. Så den som påstår något annat, kan ju ta och gräva ner sig någonstans. Eftersom jag vet hur det faktiskt ligger till. Jag lyssnar bara på dem som VET och inte på dem som TROR att de vet något. Jag har även pratat med Råd och Familjestöd på socialen och diskuterat era åsikter om mitt liv och min roll som mamma, och de sa att jag inte hade några som helst anledningar att behöva ta åt mig av era kommentarer, för det visade bara hur lite ni vet om vårt liv. Och det ni påpekar om att Rasmus skulle fara illa av, det stämmer inte alls. Det märks att ni inte känner oss, för om ni skulle ha känt tex, Rasmus pappa, så skulle ni också veta hur han fungerar att bo med 24h om dygnet. Ni kan ju alltid fråga hans första flickvän varför hon också lämnade honom. Men eftersom ni verkar tycka synd om honom, så är det tydligt att NI inte bryr er om Rasmus. "En bra pappa, är en som bryr sig, en pappa med empati, som tar sitt ansvar och som hjälper till." Men tyvärr finns det FLER pappor som bara tänker på sig själva och prioriterar sina egna behov framför andras, precis som Rasmus pappa gjorde. Egentligen så har ni inte med detta att göra alls, eftersom ni inte känner oss, men detta var en av många anledning till varför jag valde att lämna honom. Annars så hade jag varit tillsammans med Rasmus pappa än idag. Men jag valde att ta hand om vår son, jag prioriterade Rasmus och Rasmus behov. Precis som man ska. Men som Rasmus pappa resonerade: hans sömn var viktigare än min, pga att han jobbar 9 timmar om dagen och måste vara pigg för att orka jobba, medan jag BARA är hemma dygnet runt med att ta hand om Rasmus, så var min nattsömn är inte viktig, för jag kunde sova när Rasmus sov, men hur lätt är det att få sova sig utvilad när Rasmus bara tog powernaps på 15min och i övrigt bara ville sova i famnen? Tycker ni att jag skulle ha struntat i Rasmus och gå och lägga mig och ignorera att Rasmus skrek precis som hans pappa gjorde? (som dessutom hans pappa sa till honom att göra när Rasmus skrek: "ignorera att han skriker, det gjorde jag när ni var små") Anser ni att det är en bra pappa som tar ansvar? Och att en mamma inte ska få sova någonting? Att endast papporna ska få sova? Att mammor ska vara vakna dygnet runt? En mamma behöver minst lika mycket sömn som en pappa! Ni måste ju ha ett väldigt vriden syn på saker och ting om ni anser det. Men ta reda på fakta innan ni yttrar er nästa gång! För det är skrattretande att läsa era kommentarer, det är mitt nöje just nu. Det sägs att ett gott skratt förlänger livet, och tack vare er så lär jag leva vääääääligt länge, hahaha! Tack för era fina kommentarer. Jag tar inte åt mig ett skvatt av det ni skriver, men det är väldigt roligt och läsa hur vissa människor tänker och tycker. Och som en utav er skrev, "du vet inte vem jag är så jag behöver inte säga vem jag är". Jag kan tillägga en sak, att jag har ingen anledning att försvara mig för någonting av det ni skriver, för ni känner inte mig! Ni är bara några stackars människor som inte har något eget liv, utan måste tycka mitt liv är så himla intressant, att ni sitter och kläcker ur er massa meningslösa kommentarer och tror att ni är duktiga sen!
Men nu har ni fått veta lite mer fakta iallafall om hur situationen var och en anledning som gjorde att det är som det är idag. Ni får tycka vad ni vill, jag bryr mig inte. Jag vet att jag gör rätt och ni kan inte påverka mig. Tycker bara ni är väldigt omogna. Har ni frågor? -Fråga isåfall vilken normal människa som helst, som är insatt i såna här saker, tex myndigheter som har experter om sånt här!
Published with Blogger-droid v1.7.4
