3 månader avklarat ♥ 6 månader kvar

Så underbart!! ♥ Längtan är enorm!

Vecka 11 (10+3) ~ 26,4% avklarat

Idag har det varit en känslofylld dag. Efter att ha lämnat Rasmus på dagis så satte jag mig i soffan och tog det lugnt en stund. Började kolla på 16 and pregnant på MTV och det fick verkligen hormonerna att valla över. Ett utav avsnitten handlade om en tjej som var gravid, vars pojkvän hade gått bort när de var på en gemensam semester. Och att följa det avsnittet fick verkligen tårarna att falla på mig. Jag satt och grät under hela programmet. Tankarna flög omkring och jag blev så påverkad, just av tanken på att livet kan förändras på en sekund. Jag skulle inte kunna se mig ett liv om Daniel skulle gå bort nu. Som flickan i programmet sa, hon önskade att han kunde vara där och få vara med under förlossningen, få hålla i sin son och glädjas åt barnet tillsammans med henne. Han gick bort innan hon gjorde det rutinmässiga ultraljudet, så han fick aldrig veta att det var en liten pojke de väntade. Och han hade önskat sig en pojke, så allt blev så känslomässigt. Hon hade väldigt svårt att bearbeta sorgen, hon vill inte prata om det med någon, för hon ville inte belasta någon med det. Hon ville inte heller gråta, för hon var rädd att andra skulle uppfatta henne som svag. Hon höll allting inom sig, fram tills en dag, när hon var omkring v.32. Då sattes hennes värkar igång och läkarna gjorde allt de kunde för att stoppa upp dem. Hon blev sängliggandes på sjukhuset i en månad, sen kunde läkarna inte göra mycket mer, så de förlöste pojken med kejsarsnitt 5 veckor för tidigt. Och det fick henne att att brista, då kunde hon inte hålla sorgen inom sig längre. Och jag tyckte så synd om henne! Och hennes och hans familjer. Hon var verkligen stark som klarade att gå igenom det "ensam" utan att prata med någon om smärtan och sorgen, hon var så envis. Men alla fanns där för henne och ville stötta henne, men hon stängde ute alla. Jag kan på ett sätt förstå henne där, för jag gör ofta likadant. Men jag tror inte att jag någonsin skulle klara av att gå igenom det själv som hon gick igenom. Att förlora sin fästman, mitt under en graviditet. Jag vet att det händer runt om i Världen, varje vecka. Och det känns så hemskt och orättvist att sånt ska hända. Så rädslan av att jag ska förlora Daniel blev verkligen stark. Tårarna kommer så fort jag tänker på det. Bad honom ringa upp mig förut, för jag behövde få höra hans röst. Och så fort jag hörde honom så brast det för mig och jag bara grät, det kändes så skönt att få höra hans röst. Jag är så evigt tacksam för att han finns i mitt liv och för att han är en del av min familj. Utan honom är vi ingenting känns det som. Vi ser verkligen fram emot december och att få hålla om vårt barn för första gången. Jag trodde att jag skulle känna att denna graviditeten var som med Rasmus och att jag redan visste allt och att jag inte skulle påverkas som man gör första gången, men denna graviditeten är unik, precis som Rasmus var. Så det känns lika spännande och allt känns så nytt, trots att det inte är första gången. Men jag uppskattar allt med denna graviditeten exakt lika mycket som jag gjorde när jag väntade Rasmus. Inget är annorlunda. Och jag är så lycklig!!

Att vara gravid, är och kommer alltid att vara - den bästa tiden i mitt liv ♥ 

Från 22 maj ♦ Vecka 10 (9+3)

Förlåt för att jag inte har skrivit på ett tag, men det har varit väldigt mycket på sistone, så jag har helt enkelt inte prioriterat bloggen.. Men jag tänkte att jag kunde ge er en liten uppdate om vad som har hänt och komma skall..


Den 22 maj, så var jag hos läkaren på MVC som jag nämnde i senaste inlägget. Han skickade en remiss till gyn för NUPP-test och så skrev han även ut recept på en medicin som jag ska ta mot mitt illamående. Innan han skrev remissen, så bad han om att få göra ett ultraljud, för att kunna veta en extra gång hur långt gången jag var, för att kunna skriva ner det i remissen. Och det accepterade jag. VILKEN UPPLEVELSE! Jag tjöt till så fort jag fick syn på bebisen, vilket fick läkaren att hoppa till och fråga vad som hände. Haha, det blev så känslofyll inom mig, bebisen hade växt så mycket sen sist, så man såg armarna och benen och allt så tydligt. Och bebisen såg ut att vinka, den rörde på sig och skakade på huvudet. Det var så magiskt! Och det fick mig att tjuta till. Jag blev sen helt paralyserad och bara stirrade på skärmen. Sen började han mäta. Han mätte fyra gånger, och alla gångerna fick han till samma mått. Vilket talade om att jag var i v. 9+3 istället för 9+1 som jag trodde efter sista vul:et.. Men ååååh det var så vackert! Han skrev ut tre bilder, som han sedan sa att jag fick behålla. Så jag tänkte att jag kunde visa er två utav dem.

Vecka 8+4

Illamåendet har börjat komma igång nu och påverkar mig dagligen. Kräks för det mesta varje dag, men tack o lov så finns det dagar när jag mår utmärkt! 

I onsdags så var vi på brsök hos barnmorskan. Där bokade vi tider för kommande besök och händelser. Som ex, fick vi tid till det rutinmässiga ultraljudet, samt till kommande besök till barnmorskan. Och på onsdag har vi tid till läkaren på mvc, för att han ska boka in en tid för NUPP/KuB till oss.

Rasmus utvecklas i en otrolig fart. Hans tal förbättras dagligen och nya ord kommer ungefär varannan dag. Det är jätte kul att se hur lättlärd han är. Han snappar upp nya ord hur lätt som helst och lär sig använda dem i rätt syfte och sammanhang direkt. Stolt mamma!!!! ♥♥♥

BabyLycka ♥ Vecka 8 (7+6)

Imorgon går vi in i vecka 9 (8+0) och det känns underbart. Det är så skönt att veta att allt (hittills) är jätte bra med bebisen och allt framskrider som det ska. Efter att vi fick se bebisens hjärta slå, så kändes allt mycket tryggare och jag började kunna slappna av mer. Just att då fick vi reda på att allt var som det skulle, utvecklingen sker normalt och att min smärta inte orsakades av graviditeten, utan berodde på en långt framskriden urinvägsinfektion, som utlöste smärta i nedre delen av magen och i ryggen, i njurarna. Så fick börja med en kur antibiotika mot infektionen. Nu 5 dagar senare så känns det lite bättre.. Men läkaren bad mig att lämna ett nytt urinprov på onsdag när vi ska träffa barnmorskan, för att skicka på ny odling.. Han trodde nämligen inte att min infektion skulle försvinna på en antibiotika kur. Men det återstår att se. Så länge jag slipper smärtorna snart så är jag nöjd!

Nu märker jag av foglossning också. Kan få jätte ont när jag går, bär eller vrider på mig. I ljumskarna strålar det smärta när jag t.ex bär på Rasmus eller lyfter en stol. Och så känner jag av smärta i bäckenbenet och höfterna när jag går längre sträckor eller skurar golv/dammsugar. Det är ju typiskt att det ska komma redan nu! Under graviditeten med Rasmus så kom inte foglossningen förrän i vecka 26 ungefär. Och jag som hoppades på att få slippa det under denna graviditeten.. Illamåendet börjar.också komma igång nu. Tre dagar i rad så har jag fått kräkas både morgon, middag och kväll.. Men igår så kände jag inte av illamåendet alls, det kan jag tacka min älskade pojkvän för.. Som mitt i natten till igår, åkte till mig och lämnde illamåendetabletter/åksjuketabletter. Så jag tog en sån tablett direkt när jag vaknade och det räddade min dag. Men vissa dagar har dem inte hjälpt alls, så jag hade kanske bara tur denna gången...?! Det återstår att se, hur detta utvecklar sig. Illamåendet får mig iallafall att känna mig gravid haha!

Igår kom Rasmus hem efter några dagar hos sin pappa. Det kändes fantastiskt skönt att få hem honom igen och få krama om honom igen. Jag hade verkligen saknat honom. Så när jag ändå var på besök i Karlskrona, så var Johan snäll och lämnade Rasmus här i Karlskrona. Så i natt sover vi hos mormor och åker förmodligen hem idag på eftermiddagen, då Rasmus ska till dagis imorgon, vilket han säkerligen saknar. Så rastlös som han var idag under kvällen! Ingenting funkade att underhålla honom med, han bara busade på och gjorde hyss. Men så satte jag honom i badbaljan ett tag och lät honom sitta under rinnande vatten från duschen och det uppskattade han. Men då skulle han ha nya saker att leka med hela tiden, så det var bara att ge honom nya roliga saker. Då var han glad och nöjd.

Alla ligger och sover just nu, förutom jag.. Jag är rastlös, uttråkad och har ingen alls ro till att sova.. Ändå så är jag jätte trött. Men men.. Får väl testa och se om man lyckas få några timmar sömn innan lille Rasmus vaknar.

Jag älskar min familj, mina pojkar ♥ Rasmus & Daniel ♥

Godnatt och sov gott!!

Så obeskrivlig känsla ♥ v.6+5

I natt åkte vi in till akuten för tredje gången, pga min smärta i nedre delen av magen. Och idag trodde dem sig äntligen ha en förklaring till vad som orsakat det. En urinvägsinfektion! Det är ju typiskt att dem inte kunde upptäcka det tidigare, så hade jag sluppit gå med denna fruktansvärda smärtan i flera veckor i onödan. Men helt i onödan var det faktiskt inte. För idag fick vi förutom förklaringen, också se vårat barns hjärta slå för första gången. Och det var verkligen värt allt! Och inte nog med det, så fick vi äntligen ett ordentligt och exakt svar på hur långt gångna vi är. Vecka 7 (6+5) är för att vara exakt. Vilket ger oss ett beräknat förlossningsdatum på självaste julafton, 24 december 2013. Detta är verkligen den mest underbaraste julklapp som jag någonsin kommer att få. Och jag längtar otroligt mycket till december just nu. Kanske att bebisen väljer att komma tidigare? Och då är den 14 december ett utmärkt datum ♥

Men nu ska jag försöka sova några timmar innan Rasmus vaknar. Ville bara dokumentera denna extraordinära underbara känslan och fantastiska upplevelse och nyhet!

Godnatt kära läsare, hoppas väntan på nytt inlägg var värd väntan efter att ni läst detta underbara inlägget!!!