Idag är det nyårsafton och lilla dockan är redan 19 dagar. Allt fungerar jätte bra och det känns jätte bra. Hon går upp i vikt jätte bra och hon äter duktigt. Jag ammar på heltid, vilket känns underbart. Att hon är så tuttig och föredrar bröstet framför flaskan är fantastiskt. Är så glad att det amningen fungerar som den gör. Men jag kompletterar med ersättning när hon vill ha ännu mer än vad jag har i brösten.
Sorgligt nog så har hon problem med magen och bvc ordinerade Sempers magdroppar. Om de inte fungerar så skulle vi prova mjölkfritt och använda mjölkfri ersättning vid behov. Och att jag själv utesluter mjölk helt pga amningen. Stackars lilla dockan, det är så hemskt och sorligt att se henne lida när magen krånglar och höra henne skrika av det. Jag önskar att jag kunde ta det ifrån henne. Outvecklade tarmar eller kolik sa bvc att det kunde vara, men att det fixar sig med tiden. Men oavsett vad det är som orsakar det så är det ändå så synd om henne. Jag vet själv hur det är att ha koliksmärtor, då det konstaterades att jag hade fått det under graviditeten. Och det är inget som jag önskar att någon får, speciellt inte mina barn!!!
I år firar Rasmus nyår tillsammans med sin pappa, det känns alldeles för tomt här hemma utan honom, men han kommer snart hem igen. Vi saknar honom jätte mycket! Och för våran del så blir det ett lugnt nyår hemma och äta räksmörgås, för att sedan kanske gå ut och kolla på när de smäller fyrverkerier vid tolvslaget. Men jag önskar mest av allt att Rasmus hade varit med oss♥
Numera så går man ju under titeln "tvåbarnsmamma" och det känns overkligt. Men jag vänjer mig väl med tiden. Det är helt underbart iallafall. Jag är mamma till två perfekta och helt underbara barn. Vad mer skulle jag någonsin kunna önska mig?! Ingenting, för jag har allt man kan önska nu. En prins, en prinsessa och min alldeles egen själsfrände och fästman. Jag är världens lyckligaste nu. Mina barn är mitt allt, mitt liv. Jag älskar Rasmus och Katja mest av allt i hela universum.
Sen Katja föddes, så är jag inte längre bara mamma till Rasmus, så därför bestämde jag mig för att bloggens header behövdes uppdateras och bytas ut. Och som den ser ut nu, är den nya versionen.
Det är två stycken som kom närmast, på gissningen om Katjas längd och vikt.
Rätt längd och vikt är:
2990 gram & 47 centimeter
Rebecka O: 2990 gram - 48 cm. (rätt vikt, 1cm fel)
Moster Emma: 3000 gram - 47 cm. (10gram fel, rätt längd)
Jag älskar mina barn ovärderlig och oändligt mycket. Dem är absolut det bästa som någonsin har hänt mig. Dem är min mening i livet. Dem är mitt allt.
Nu är äntligen hela familjen samlad ♥
Storebror och lillasyster
träffades för första gången idag!!
I torsdags den 12/12 föddes Rasmus lillasyster och vår efterlängtade dotter, Katja ♥
Hon förlöstes med planerat kejsarsnitt klockan 08:38 och allting gick jätte bra.
Hon vägde 2990 gram & var 47 cm lång & huvudomfång 33 cm.
Idag fick vi äntligen komma hem från BB och det känns otroligt skönt.
Att äntligen få sova i sin egen säng igen. Kunna slappna av och komma oss till rätta.
Och i morgon kommer Rasmus hem, jag längtar så fruktansvärt mycket efter honom ♥
Det ska bli spännande att se när Katja och Rasmus träffas för första gången i morgon.
Nu är det snart dags!
Vad tror ni?
Hur mycket tror ni att vår dotter väger och är lång, när hon föds?
Skicka era gissningar i en kommentar till detta inlägget.
Rasmus vägde 3430gram & var 47cm lång.
Gissningar:
- BM: 3400 gram - 47 cm.
- Jag: 3200 gram - 46 cm.
- Pappan: 3450 gram - 49 cm.
- Mormor: 3240 gram - 49 cm.
- Moster Emma: 3000 gram - 47 cm.
- Moster Ida: 3010 gram - 49 cm.
- Angelica B: 3520 gram - 47cm.
- Pernilla W: 3725 gram - 48 cm.
- Sophia F: 3425 gram - 48 cm.
- Jennie S: 3680 gram - 51 cm.
- Rozanne L: 3420 gram - 50 cm.
- Mimmi G: 3375 gram - 48 cm.
- Emma L: 3520 gram - 49 cm
- Irene B: 3460 gram - 50 cm.
- Sanna L: 3324 gram - 47 cm.
- Weronica O: 3190 gram - 48 cm.
- Jessica N: 3370 gram - 49 cm.
- Veronica M: 3425 gram - 49 cm.
- Helén Ö: 3550 gram - 50 cm.
- Rebecka O: 2990 gram - 48 cm.
- Charlotte B: 2750 gram - 47 cm.
- Theres R-N: 3160 gram - 50 cm.
- Giulia: 3435 gram - 50 lång.
- Marina M: 3560 gram - 50 cm.
- Katja L-C: 4283 gram - 50 cm.
- Sandra K: 3450 gram - 49 cm.
- Jenny B: 3510 gram - 50 cm.
- Marica B: 3850 gram - 49 cm.
- Helena S: 3470 gram - 50 cm.
- Eleonor S: 3250 gram - 49 cm.
- Cathrin Ö: 2750 gram - 48 cm.
- Angelica P: 3140 gram - 50 cm.
- Emilie N: 3750 gram - 48 cm.
- P-o F: 3879 gram - 49 cm.
- Ronaldo: 3500 gram - 47 cm.
- Anna F: 3330 gram - 51 cm.
- Alexandra E: 3616 gram - 51 cm.
- Emma: 3000 gram - 46 cm.
- Ronja: 2955 gram - 50 cm.
 |
| Vecka 39 (38+0) |
7 dec - 13 dec 2013
Kroppen:
Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber. Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet:
Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.
Efter en lång natt på förlossningen, i pumpad med morfin och andra preparat, så känns det underbart att få komma hem igen! Lite snurrig och lätt illamående är jag dock, men har sluppit de värsta smärtorna nu iallafall. Misstänkt havandeskapsförgiftning och njurbäcksinflammation, fick dem att hålla kvar mig för observation. Orsaken till min plötsliga huvudvärk, svullnad i vaderna och äggvitan i urinen är fortfarande oklart, men blodproven och blodtrycket var godkända. Och de kom fram till att jag inte har någon aktiv havandeskapsförgiftning. Men måste åka in igen om det blir värre. Förvärkarna har verkligen ökat till sig nu, så läkaren sa till oss att det var för att det är nära nu. Vi längtar så otroligt mycket efter henne nu! ♥
Tack min älskling!! Tack för att du fanns vid min sida från att vi kom dit och tills vi kom hem igen! Tack för att du stöttade mig genom smärtan och fanns där för mig. Tack för att du inte övergav mig, hur uttråkad du än blev. Det är ovärderligt, jag hade inte stått ut där utan dig. TACK, verkligen! Jag är evigt tacksam. Jag älskar dig ♥
 |
| En regnig dag på sjukhuset. |
Välkomna åter!
Tack för ditt besök!
Jag hoppas du kommer tillbaka.
