...och nu är den på väg!
Det blev en Nikon D5200 med lite tillbehör. Jag är riktigt nöjd med mitt val av kamera, så nu längtar jag otroligt mycket tills jag får hem den. Sen börjar det underbara - jag kan ta riktiga och fina bilder på barnen och på andra betydelsefulla personer och platser. Jag längtar verkligen. Bara några dagar kvar!
 |
| Canon EOS 1200D + 18-55mm objektiv |
 |
| Nikon D3300 + 18-55mm objektiv |
 |
| Nikon D5200 + 18-55mm objektiv |
 |
| Sony Alpha A65 + 18-55 mm Objektiv |
 |
| Sony Alpha A58 + 18-55mm + 55-200mm objektiv |
Ja, som sagt.. den siste är inte född ännu och det har levt otaliga sedan begynnelsen. Och en av dem lever idag och är verkligen unik för sin planet. Att såna varelser ens får leva och tillåts skapa misär för andra är helt otroligt och ofattbart! Men det är ju tur att man vet vart de finns, hur man ska utrota ohyran är ju en annan sak, men det dyker det snart upp lösningar på. Det gör det alltid, det fick jag lära mig i skolan när vi läste matematik. Att räkna med bråk finns det alltid lätta lösningar på. Och jag ska bevisa det. Efter lite knep och knåp så kommer jag lyckas att subtrahera problemet. Som i detta fall är ett riktigt speciellt uppdrag. Men kul kommer det att bli. Man ska inte väcka en björn som sover. Inte leka med elden och absolut inte kasta sten i glashus! Det trodde jag att de flesta redan visste, däremot - fullvuxna svin kan man aldrig lita på. Men så är det väl i djurens värld. Oberäkneliga, farliga, impulsiva och hotfulla. Otäck tanke faktiskt. Men snart så... Några spikar är det kvar innan kistan är klar. Och då är den redo för jordfästning. Jag längtar! Eller vad gör inte barnen dagen innan julafton?! Ilska räcker långt men just nu behövs en förbannelse från helvetet. Drastiska och djärva drag behövs ibland för att lyckas vinna jackpotten. På liv och död. Man svävar alltid på gränsen mellan två världar när saker och ting vänder upp och ner på världen. Så nu ska jag tänka lite till.. behöver sova egentligen. Men omöjligheten försvårar det rejält. Flera frågetecken cirkulerar. fler frågor än svar. Vem kan svara om ingen lyssnar? Och om ingen lyssnar, hur kan någon ens ta till sig sanningen och skapa en förändring. På liv och död. En oändlig tanke. En känsla? Nej, jag vet och snart får ni se.
Hämnden är ljuvlig! Godnatt :)
Idag är det två dagar sen Rasmus åkte till sin pappa, för att spendera två veckor av sitt sommarlov där. Saknaden efter Rasmus är enorm och jag trodde att jag var väl förberedd på detta, då jag har vetat om det i några månader nu. Men nej, jag kunde inte förbereda mig på denna extrema saknaden och längtan, som växer hela tiden. Att veta att han ska vara ifrån mig i 13 dagar räknat från idag, att jag på 13 dagar inte kommer få krama honom, pussa honom, leka och busa med honom, höra hans skratt och se glädjen i hans ögon, att på 13 dagar inte få ha honom vid min sida när jag sover, ingen Rasmus som väcker mig på morgonen med största leendet och säger: "Godmorgon mamma, vi ska gå upp nu!" 13 tysta, lugna dagar utan ditt spring, bus och tjoande. Hur ska jag klara mig? Det är alldeles för lugnt, alldeles för tyst, alldeles för tomt här utan dig. Lillasyster saknar dig också. Hon håller stenhårt i din kanin. Hon vägrar släppa den. Just nu ligger hon och sover, med din kanin tätt intill sig. Det är så underbart att se. Om jag inte hade haft Katja, så vet jag ärligt talat inte hur jag skulle överleva dessa dagarna utan Rasmus. Försöker planera upp alla dagarna tills du kommer hem, ha saker att göra varje dag så att dagarna går fortare, så att du kommer hem fortare igen. Idag är det tyvärr ingen utedag, då det regnar ute och jag har inget regnskydd till vagnen, så jag ligger bara och myser med Katja och är tacksam över att hon finns. Rasmus och Katja är mitt allt. Mina älskade barn, som ger mig mening med livet. Utan er har jag ingenting. Jag räknar dagarna tills Rasmus kommer hem igen. Har inte haft någon vidare aptit sen Rasmus åkte i lördags. Har ingen lust med någonting mer än att mysa med Katja. Jag har tvingat mig själv till att se till att jag är sysselsatt de kommande dagarna. Det sägs att det ska vara fint väder resten av veckan, så jag och Katja kommer vara ute mycket och gå långa promenader. Försöka träffa vänner så jag kommer på andra tankar. Saknaden efter Rasmus tär på mig, den äter upp mig inifrån. Den kärleken som jag känner till mina barn är obeskrivlig, så ofattbart stark och ovillkorlig! Jag trodde aldrig förut att man kunde älska någon så mycket som jag älskar mina barn. Men nu vet jag och det är det bästa jag vet! Nu ska jag bara försöka hitta ett sätt som gör att det inte ska göra så fruktansvärt ont av att vara ifrån Rasmus. Hitta ett sätt att kontrollera mina känslor, för det skulle plåga mig om jag ska känna såhär starkt i 13 dagar. Jag är tacksam över att jag har mina vänner som finns runt omkring mig och stöttar mig, som muntrar upp mig när jag behöver det och som alltid finns där i alla lägen. Just nu är en sån dag, då jag är extra tacksam över att jag har mina vänner. Tack för att ni finns ♥ och ni vet vilka ni är!
Låt dessa 13 dagar gå fort, låt de fyllas av möjligheter och positiva händelser. Låt dem förgyllas med skratt och glädje, så jag kan minnas dessa dagarna med ett leende. För just nu kan jag bara le när jag tittar på Katja och veta att hon finns till. 13 dagar tillsammans med Katja, första gången som jag är ensam med Katja under så lång tid. Det kommer jag självklart ta till vara på och njuta av. Men saknaden efter Rasmus kommer alltid att finnas, tills han kommer hem igen.
Jag vet att det blev ett deppigt inlägg, men jag behövde få skriva av mig lite och det är vad jag har min blogg till.
Nedräkningen har startat!
.....13.....
Igår var vi på Långö och badade, tillsammans med min underbara Cassandra och hennes sambo Henrik. Det var jätte trevligt! Rasmus hade verkligen roligt och han trivdes i vattnet. Till en början så var han lite feg för att gå ner i vattnet, då stod han bara på stranden eller gräset och tittade ner mot vattnet. Sen plockade jag fram hans leksaker och lockade ner honom, genom att visa att han kunde fylla sin vattenkanna med vatten genom att doppa ner den i vattnet, precis som i poolen och i badkaret. Och på det sättet så blev han mer avslappnad. Så till slut var han i och badade - plaska vatten på oss andra var jätte kul, men inte när vi plaskade tillbaka. Katja låg i skuggan och sov mesta dels av tiden, men även hon fick komma ner till vattnet och doppa fötterna. Men det gillade hon inte alls, utan började gny och visa att hon inte tyckte om det. Så då fick hon fortästta att ligga på filten i skuggan, där hon trivdes bäst. Hon fick också sitta lite i Cassandras famn, medan jag badade med Rasmus. Och sen blev Rasmus jätte glad när Henrik lekte med honom. Cassandras hund Eija vad också med. Vi var på en hund-badstrand, så att Eija också kunde få bada. Och Rasmus tyckte det var jätte roligt. Att kasta ut pinnen och bollen i vattnet, så att Eija simmade ut och hämtade det, var verkligen något som Rasmus fann intressant och gjorde om och om igen. Sen bad han Henrik simma ut och hämta bollen när han hade kastat ut den. Men då sa Henrik att han kunde prova själv och efter lite tvekan, så hämtade han den, samtidigt som Henrik höll honom i handen och följde med honom.
Ja, den dagen var verkligen underbar. Kändes jätte skönt att komma ut och få möjligheten att svalka sig i denna olidliga värmen. Längtar redan tills nästa gång vi ska till stranden. Frågan är bara när vi ska planera in det. Denna veckan är det så mycket annat som står på schemat. Och på lördag åker Rasmus till sin pappa, för att spendera två veckor där. Och jag kommer avlida av saknad, som vanligt. Men jag och Katja ska nog kunna hitta på saker om dagarna, som får de veckorna att gå fort, så att han kommer hem igen.
Här nedan kommer några bilder ifrån dagen.
