Ett inlägg från min bdb.

Det känns som en dröm, jag kan knappt tro att det verkligen händer på riktigt, det känns så overkligt, för bra för att vara sant!! Jag har äntligen hittat min själsfrände. Han är som en kopia av mig, men inte till utseendet, utan till sättet att vara, till tänkandet och till allt! Vi tycker och tänker likadant, vi har samma intressen och samma hobbys! Vi har så skrämmande mycket gemensamt, och det sa klick direkt när vi träffades första gången! Allting började på internet, vi träffades på dejtingsajten www.match,com, och upptäckte redan där hur lika vi var, så vi snackade några dagar och sen så bestämde vi oss för att träffas, så han åkte ner till mig i fredags och var hos mig hela helgen. Han bor 23 mil ifrån mig, men han sa att det inte hade någon betydelse! För jag var värd det! Så imorgon så kommer han ner till mig och hämtar mig, så ska jag få följa med hem till honom. Men när han var här, så var han fast besluten att han skulle bjuda ut mig på middag, på en fin restaurang! Och han envisades om att vi skulle gå och äta på "2 rum & kök" vilket är Karlskronas dyraste och finaste restaurang! Men jag vägrade, jag kände att jag är inte värd det, men han sa att jag förtjänar det visst! Jag förtjänade att bli behandlad som en riktig kvinna, han behandlade mig som en prinsessa hela helgen!! Och han brydde sig på en ovanligt sätt, för mig är det ovanligt, för ingen har någonsin brytt sig ifall jag har fått skoskav t ex. Men det gör han! När han såg att jag hade fått skoskav så ville han inte att jag skulle gå mer, för han ville inte att jag skulle gå runt och ha ont! Asså hur många killar är så omtänksamma??? Men vi gick ut och åt i allafall på fredagen, men jag bad om en mindre fin restaurang, så det blev O´Learys, men tyvärr så var inte det de billigaste stället heller!! Men han vägrade gå och äta pizza eller mcdonald's, för jag är tydligen en prinsessa enligt honom, och förtjänar det bästa av allt! Han är så himla go och snäll! Och hela hans familj är tydligen jätte stolta över att han har hittat mig! Så alla vill träffa mig imorgon! Och det bästa av allt är att han RESPEKTERAR och ACCEPTERAR mina svaga sidor!! T ex att jag har fobi för mycket folk och är blyg inför främmande människor! Men han säger att det gör inget. Han säger att han ska göra allt för att jag ska vara glad, och han skulle aldrig få för sig att tvinga mig till saker som jag inte vågar, tex gå in i ett rum med massor av folk skulle han aldrig tvinga mig till sa han! Och det gör mig jätte glad, det var som en lättnad kändes det som.. Men jag är så glad igen, jag känner mig älskad och jag känner att jag behövs. Någon som uppskattar mig för den jag är, och för allt jag gör.. Jag kan vara mig själv. Jag kan leva mitt liv och veta att jag är inte ensam! Han sa idag att jag var det bästa som hade hänt honom, att jag har gett honom känslor som han aldrig har haft för någon annan tjej, att jag gör honom lycklig, och han kände direkt att jag var rätt person för honom, att han kände direkt att jag var den personen som han kunde tänka sig att leva resten av sitt liv med!! Han är urgullig och helt underbar! Och de bästa av allt nästan, HAN ÄLSKAR ATT TA KORT OCH VARA MED PÅ KORT!! Han vill hela tiden ta kort på mig, och ta kort på oss tillsammans. Och han är som mig och tar mycket kort på sig själv!! Så jag kan ta fram kameran och ta hur mycket kort, hur många gånger jag vill, och han tröttnar inte, eller blir sur eller säger "jag vill inte". Det är helt perfekt, och han bloggar också!! Precis som jag!! Och jag är även den första tjejen som han känner att han kan vara sig själv, med. Han känner att han kan prata med mig om allting, och vi pratar mycket om allt, om hur vi tänker och känner! Han har aldrig kunnat prata känslor med sina förra tjejer, för han har alltid känt att han ska verka den starka personen, som tjejen kan söka tröst till och skydd till. Men han känner att han mår mycket bättre tillsammans med mig, för han kan prata och säga allting han tänker på, och berätta hur han känner sig, utan att känna sig svag! Han känner tydligen sig som den starka och trygga som jag kan söka mig till när jag behöver någon att luta mig mot och söka trygghet hos, även när han berättar sina känslor! Och det tycker jag är jätte bra!!!! För då mår båda bra, och man döljer inget för sin partner, man ska kunna prata om allt med sin partner för att kunna förstå varandra. Det är jätte viktigt i ett förhållande, och det har jag lärt mig i mitt förra förhållande, att om man inte pratar om hur man känner sig så mår man inte bra! Då bygger man upp en fasad, och det är inte bra. Utan man ska vara sig själv och trivas så. Och vi trivs tillsammans, vi har roligt tillsammans!! Och jag glömmer aldrig när vi gick inne i stan, då sa han till mig, att han kände sig stolt över att gå brevid mig! Jag är som en trofé för honom, som han mer än gärna visar upp för alla, att det är hans, och ingen annans! Han har tydligen också sprungit runt till alla han känner och visat upp bilder på mig och stolt sagt att jag är hans! Och visst blir man glad när man hör sånt! Jag har lärt mig mycket genom åren och jag har lärt mig att man inte ska lita på en kille till 100% utan ta allt de säger med en nypa salt, för man bli bara sårad annars. Och det gör jag nu, jag lyssnar på det han säger, men jag skapar inte några större förhoppningar.. Men jag ger honom en chans att bevisa att även killar kan vara mänskliga och pålitiliga! Hopp kan man alltid ha, drömmar ska man aldrig släppa, för i slut änden så är det allt man har! Men jag är glad och lycklig igen! Och ingen kan klandra mig eller snacka illa om mig, för att jag går vidare så här snabbt! Men jag har rätt till att må bra jag också, och jag mår inte bra av att vara deppig och ledsen hela tiden, jag måste gå vidare med mitt liv! Och Daniel kan inte säga något för det var hans val att göra slut, så han kan inte begära att jag ska sitta och vänta på att han ska komma tillbaka! För livet fungerar inte så!! Och ingen kan säga: "det var snabbt du kom över honom" för vem har sagt att jag har kommit över Daniel?? Det är det ingen jävel mer än jag själv som vet! Och jag kan ärligt säga att jag har inte kommit över Daniel helt ännu, jag älskar honom fortfarande, och han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Men det betyder inte att jag måste leva i cellebat resten av mitt liv!! Daniel äger inte mig, han gjorde sitt val och lämna mig. Och då har jag rätt att gå vidare när jag känner mig redo. Och jag har kommit på efter mycket tänkande, att det är nog inte "Daniel" som jag saknar, utan allting annat, att ha någon att ty sig till, att ha någon som finns där för en, som kan krama en när man är ledsen. Och det kan jag säga att det saknade jag jätte mycket! Det är sant som de säger, KÄRLEKEN VARAR MED FÖREMÅLEN VÄXLAR! Men jag ska ge mitt liv en ny chans och bli lycklig igen! Det är mitt mål i livet just nu, att gå vidare och finna mig själv!