SAGOPRINSEN

Ja nu har det gått fyra dagar sedan jag och Johan fick kontakt med varandra genom en dejting sajt på intranätet! Och jag är jätte glad hela tiden för jag har träffat en kille som verkligen uppskattar mig för den jag är och han ger mig verkligen uppmärksamhet som jag aldrig har varit med om tidigare!! Han är tjugosex år och bor i södra Östergötland, en bit utanför Tranås, i en vad jag har fattat det som, en lugn och trevlig ort. (och jag ska dit någon dag och spela nintendo 8bit, haha helt jävla sansat att någon sån fin och underbar människa ska ha min favoritkonsol, sjukt underbart asså) Han är helt perfekt, han är så snygg om jag ska vara ärlig och använda ett ärligt starkt ord! Och hans muskler, åååååååååååååhhh!! Så jävla sexiga! Jag ÄLSKAR stora arm muskler, som ni ser på bilden!! Och de armarna verkar tycka om att hålla om mig!! Och jag uppskattar det till 100% och myser verkligen i hans famn och i hans närhet!!!! Alltså jag trodde inte att såna hära killar fanns, utom i sagor och i filmer, men i filmer så ska ju allt verka så perfekt som möjligt, men det finns faktiskt på riktigt också, och jag har äntligen fått äran att få träffa en sagoprins! Han åkte ner till mig igår, liksom han åkte hela 22 mil bara för att träffa mig, asså lilla mig!! INGEN har gjort det innan, inte för att endast träffa mig!! Alltså det känns helt konstigt, fast på ett positivt sätt! Jag är inte alls van vi detta, att bli uppskattad! Jag får en sån konstig känsla i hela kroppen, det känns som myror i benen och som popcorn i huvudet! Allt känns upp och ner, med tanke på att jag aldrig har varit med om detta innan! Men jag ser det bara som positivt, för de ska man la göra har jag fått veta! Och jag har svårt att inse att detta verkligen händer, det det verkligen är sant, för det känns så overkligt, det känns som om det skulle vara en sån där dröm som man får ibland där allt är helt perfekt där man är jätte glad och verkligen känner sig som en prinsessa!! Men man är ju van vid att man vaknar upp ensam i sängen och inser att det bara var en dröm, och man blir ju alltid besviken då... För det känns ju alltid så verklighetstroget.. Men nu får jag uppleva det, och jag älskar det!! Det är helt jävla underbart, alltså jag får komplimanger, och det jag gör uppskattas, det känns äntligen som om jag är behövd, jag känner mig omtyckt! Allt är så himla bra lixom, så det känns konstigt att tänka att allt detta händer på riktigt! Men jag är rädd, väldigt rädd, och jag vågar inte tro på det knappt, jag är rädd för att det bara ska vara en dröm trots allt, att det inte alls är så här bra och perfekt, så jag tar verkligen vara på varje sekund jag får tillsammans med honom, och jag njuter med hela hjärtat! Jag vågar inte ta förgivet, jag vågar inte tänka "tänk om" för det skrämmer mig som bara den!! Jag vill inte bli sårad, mitt hjärta har inte råd att få fler sprickor än vad det redan har, min kropp har inte råd att förlora mer blod än vad den redan har förlorat, och mina ögon svider av alla tårar jag har gråtit, så jag vågar knappt känna efter vad jag känner innerst inne, jag är bara mig själv och njuter för studen eller hur man uttrycker sig så att det låter bra!! Jag hoppas att detta inte är någon dröm för det skulle nog ta livet av mig! Jag skulle inte behöva göra något fysiskt, utan mitt hjärta skulle stanna automatiskt, utan att jag ens behöver påverka det med att ta till något för att skada mig fysiskt, utan mitt psyke skulle rasa och allt skulle vara borta.. Men jag kan inte avgöra eller ens försöka att styra något, för just nu så ligger mitt liv i ödets händer, och vem vet vad ödet av gör?! Antingen är det meningen att jag ska bli gammal, eller så kommer jag att dö ung... ** Många bra saker som jag verkligen uppskattar hos Johan är att vi är så jävla lika, på alla möjliga sätt. Vi tänker likadant, och vi har i stort sätt precis samma intressen!!! Idag så var vi till exempel på Marinmuseumet och det var jätte trevligt! Och sen så gick vi till Glassiären och åt glass, vilket också var jätte trevligt, och i natt så låg vi och pratade enda fram till morgonen, och kom fram till ett antal X saker som vi tyckte och tänker likadant om, kan det egentligen bli mer perfekt?? Hitta en "kopia" av sig själv, fast i det motsatta könet!! Det är som en dröm som blivit sann, om man ska förklara så att även senila idioter fattar!!