Ojj vad mycket som ska hinnas innan bebisen väljer att titta ut!

Nu är det mycket som står på planeringen igen.. Iallafall med semestrar och husprojekt!! Den 16 juli så åker jag upp till Östergötland igen, för att åka till Kolmården och BodaBorg på lördagen och söndagen med Johan och några vänner.. Och sedan så åker vi till Karlskrona den 20 juli igen, för att fira min älskade mamma som fyller år, och för att göra hennes dag minnesvärd så ska vi ta med henne på en picknick till Aspö. Och sen den 24 juli så firar vi 1 år tillsammans, och det ska firas med att gå ut och äta, precis som vi gjorde och precis på samma ställe, som den 24 juli 2009, dagen vi blev tillsammans. Och den 29 juli så ska jag och Johan åka till Stockholm på semester, i 4 dagar.. Och efter det så blir det att åka på dagsturer till både Vadstena och Öland. Så denna sommaren kommer vi att hinna med mycket på. Men det är även annat som ska göras också, som tex dränera huset.. Det måste göras innan bebisen kommer! Och isolera källaren. Sen så ska badrummet bli klart också, en rörmockare ska inkallas för att få rören i duschen i ordning, med ny termostatblandare och sånt.. Sen så ska barnkammaren göras i ordning så småningom.. Väggmålning står på schemat och sen skura golvet, damma av alla lister och torka av alla garderobsdörrar och sen tvätta väggarna med väggtvätt, så att det är cleaniskt rent i rummet, innan vi börjar möblera det med det fina skötbordet vi fick av I och den nya spjälsängen som svärmor var så snäll och köpte åt oss. Sen ska det läggas nytt golv i köket om Johans önskning går i uppfyllelse, och en ny kyl och frys, samt en diskmaskin.. Så att vi har plats för mat och slippa se disken som vår nuvarande "diskmaskin" är dålig på att ta hand om direkt när det blir disk.. Så för att underlätta på arbetet, och slippa tjafs och bråk om disken, så bör en diskmaskin inhandlas! Ingen lämplig miljö för ett barn, med bråk omkring sig.. Tänk på det du!!!! Nu så ska jag gå och dricka lite kaffe.. Väntar otåligt på brevet med kallelsen till tillväxtultraljudet, som jag ska få denna veckan.. Men den kom inte igår, och inte idag verkar det som.. Och jag skulle få en tid denna veckan.. Tänk om jag missar tiden pga att kallelsen inte kom i tid med posten?? Nää nu oroar jag mig för mycket igen! Det är jag duktig på har jag kommit på, med andras påpekande... Det är inte bra för mig att oroa mig för mycket, eller tänka för mycket på "tänk om.." Men jag känner inte att jag kan slappna av riktigt förrän jag verkligen vet allt! Jag avskyr plötsliga förändringar och oförberedda händelser! Det ger mig ångest och panik! Ibland kan de även göra mig deprimerad under en kortare tid. Därför vill jag alltid veta i förväg hur saker och ting ska gå till och vad som ska ske. Tex, jag vill veta när bebisen har tänk att komma.. Jag vill inte vara oförberedd, så därför vill jag gärna veta ett ungefärligt datum, och inte höra "någongång mellan september och november". Det gör mig frustrerad.. Även ang semestern till Stockholm. Jag vill veta vart vi ska bo, vad vi ska äta och vad vi ska hitta på när vi är där! Jag vill absolut inte gå vilse och jag vill inte att det ska hända något! Jag vill ha allting planerat, så jag har något att gå efter, något som kan ge mig trygghet i all ny miljö! Eller är det konstigt av mig att vara sån? Gör det mig till en dålig människa på något sätt?? Eller finns det fler som har det så, och känner som jag gör?? Hela tiden är det en massa frågetecken i mitt huvud, alltid en massa frågor som kräver svar...!! Hade jag fått bestämma så hade jag velat ha en planering för varje år, så jag vet vad som kommer att ske under årets gång, månad för månad och dag för dag. För att kunna slappna av och veta att ingenting kommer att rubba min planering och vardag! Jag kanske låter som en idiot, eller som en perfektionist eller som en person med något slag av tvångstankar.. Men jag vet inte riktigt varför jag är sånhär, jag har mer eller mindre varit sån under hela mitt liv, iallafall så länge som jag kan minnas. Men det är inte alltid som andra människor har kunnat förstå mig och respekterat det.. Och det har gjort det väldigt svårt för mig, speciellt svårt att kunna förlita mig till andra människor. Jag vill inte bli sviken eller sårad!! Det är en fobi som jag har, och hittills så har ingen BUP eller liknande kunnat hjälpa mig att bli av med det.. Det har inte hjälpt att prata med någon om det, för ingen har riktigt förstått mig! Och varför.. Inte ens jag vet hur allting började.. Men hade jag vetat det, så kanske det hade varit enklare att jobba på, och få det att förändras och bli bättre! Nu måste jag avsluta här, annars så överbelastar jag väl blogg-komponenten när inlägget ska publiceras hahaha!!