Ett år har snart gått...

Och idag så blir min älskade son otroliga 10 månader. Vart har tiden tagit vägen egentligen? Vart tog min lille bebis vägen??

Idag för exakt 10 månader sen så var jag uppe och gick mina första ordentliga steg efter att spinalbedövningen hade släppt helt efter kejsarsnittet och bytte min allra första blöja på Rasmus. Det känns helt overkligt att det redan har gått 10 månader sen han föddes. Klockan 08:34 var han ute och då var det bara 4 minuter efter att de hade lagt snittet. Jag kan fortfarande minnas dagen som om det vore igår och jag blir alltid tårögd när jag tänker tillbaka på den morgonen och den känslan, som fyllde hela min kropp, hela operationssalen och mitt hjärta, som uppstod när jag hörde Rasmus söta ljud när de tog ut honom. Han gav ifrån sig ett skrik när han fortfarande hade huvudet kvar i min mage och man hörde skriket som ett dovt undervattens-skrik. Helt magiskt och så underbart. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet och jag grät floder när jag fick se honom första gången.

Nu 10 månader senare, så sitter jag och hittar på en liten krabat som hela tiden kämpar för att börja krypa, som ställer sig i krypställning och gungar, samtidigt som han tjoar och blir helt i extas när han inser sin framgång. Utvecklingen har verkligen gått snabbt och nu kommer nog allting på en gång. Han börjar sätta sig själv och rullar runt och ålar som en tok och han har verkligen roligt hela tiden. Han reser sig själv när man håller han i händerna, så det dröjer nog inte länge innan han upptäcker att han kan resa sig på egen hand mot möbler och i sin spjälsäng, för nyfiken det är han verkligen och vill hela tiden försöka göra nya saker och lära sig och härma allt som händer omkring honom.

Idag upptäckte jag även 2 tänder som är påväg upp och det pirrades i hela kroppen när jag såg dem. Blev så glad och så stolt! Det är de två nedre framtänderna och så kunde jag ana en hörntand också.. Så det dröjer nog inte lång tid innan de kommer upp nu, ska bli intressant och se när de ploppar upp.

Mammas lilla bebis börjar bli stor!! Kärleken är enorm och mamma kommer alltid att finnas här för dig Rasmus. Mamma älskar dig av hela sitt hjärta. Du är mammas allt! Jag älskar dig oavsett, oändligt och oerhört mycket.

Published with Blogger-droid v1.7.4