2 månader

Idag så är det 2 månader, sedan jag och Simon träffades igen, efter nio år. Och det känns helt otroligt. Det känns som om jag svävar på moln hela tiden och jag kan inte sluta att le. Mina vänner säger att det syns på mig, tex. när jag får ett sms ifrån honom, för jag skiner tydligen upp då hela jag och blir jätte glad. Jag tycker att jag alltid är glad, för han finns alltid i mina tankar. Jag har verkligen de bästa pojkarna som finns, Rasmus och Simon är mina underbaraste älsklingar, min lilla och min stora.

Nu är kvällsmiddagen strax klar, det blir korvstroganoff med ris. Så nu ska jag göra klart det sista och sen äta.