17 månader sen..

Kan ni verkligen fatta att det har gått 17 månader sen vår lille prins kom till Världen?! Jag kan inte fatta hur fort tiden har gått, vart har tiden tagit vägen liksom?? Rasmus springer fram nu och i en väldig fart. Han klättrar och utforskar hela tiden. Det märks att han blir äldre och att utvecklingen går framåt. Jag är jätte stolt och jätte lycklig över att vara mamma till Rasmus, ett riktigt litet busfrö och som alltid har fullt upp, med ibland tio projekt igång samtidigt. Energi? -Jo tack! Men ack så roligt att titta på.

Idag så har vi varit i parken och lekt, Rasmus gungade och letade pinnar som han petade med i sanden. Han hade jätte roligt, jag blir så glad och alldeles varm inombords när jag hör honom skratta av glädje. Så jag njuter alltid lite extra när han får sina små skratt-attacker.
När vi kom hem så var det dags för Rasmus att vila, sen åt han Våfflor när han hade vaknat. Dagens middag var spagetti med bolognese, något som Rasmus verkligen uppskattade. Sen fick han sitt dagliga kvällsbad. Eftermiddagen blev lugn, vi lekte lite, myste i soffan framför tv och sedan fick Rasmus lite extra gott, innan det var dags att borsta tänderna och sen gå och lägga sig. Men idag verkade han inte alls vilja sova, för det hörs lite gnäll ibland.. Men han var trött så han somnar nog snart, annars får jag komma på något som är sövande för honom..

Jag sitter just nu i soffan och dricker kaffe, tittar på discovery channel och kopplar av. Har precis städat efter Rasmus och dammsugat. Imorgon är det en ny vecka och det betyder dagis för Rasmus del. Jag funderar på att ta en ordentlig städdag imorgon när lillprins bus är på dagis. Plocka ner lite grejer i förrådet och kanske möblera om lite.. kanske?

S, du är saknad. Du finns alltid i mina tankar. Jag längtar efter dig. Hoppas vi ses snart <3

Jag älskar dig Rasmus, min underbara son. Du är det bästa som någonsin har hänt mig <3<3

Top Gear live i Globen

Nu sitter vi i globen och väntar på att showen ska börja. Jag är jätte exhalterad och längtar tills det börjar. En sån otrolig känsla. Det är första gången som jag är i globen dessutom och det är underbart! Tack min älskade Simon, för biljetten hit som jag fick i alla hjärtans dag present. Tack!!

12 minuter kvar...

det kryper i kroppen på mig..

Om 3 timmar sitter jag på flyget. Jag känner av oron mer och mer idag, jämfört med igår, samtidigt som jag ser fram emot det. Tänk, jag ska flyga?! Jag har sagt till Simon att jag vill sitta invid fönstret, för jag har aldrig gjort det förut. Hoppas han låter mig göra det, för han säger att han älskar att sitta vid fönstret. Men eftersom det är tydligt att han har gjort det förut, så är det faktiskt rättvist att låta mig få göra det, som aldrig gjort det innan. Det känns som att jag har myror i kroppen just nu, det kryper överallt av oron, är det normalt?

Frukosten är avklarad. Älsklingen åkte till konditoriet och köpte nybakta frallor och en negerboll till mig, som jag ska ha till kaffet strax. Det var jätte goda frallor. Ostfrallor, mina favoriter, med gouda ost på.

Svärfar var här för en stund sen och hälsade på, för att han skulle se hur golvet i hallen såg ut nu när det är klart, eller rättare sagt, klinkersen som vi har lagt 120cm ut från ytterdörren. Det blev riktigt snyggt!

Jag saknar Rasmus jätte mycket, hoppas han får en bra helg och klarar sig från att bli sjuk, då det går mycket sjukdomar just nu, bl.a maginfluensan. Och det hoppas jag att han slipper få denna helgen. Han ska till sin pappa denna helgen, iomed att jag ska iväg.

Nä, nu ska jag fylla på min kopp med nytt kaffe och ta min negerboll. Sen är det bara att sitta och titta på klockan och vänta på att den ska bli 12:10 då vi blir hämtade och ska åka till flygplatsen.

Hoppas alla får en bra helg!

Imorgon lyfter vi..

- och landar lyckligtvis som vi ska utan några problem..

Rasmus sover middag. Själv sitter jag här med en kopp kaffe och börjar misstänka att jag kanske har utvecklat någon form av flygrädsla... För när jag tänker på att det nu är mindre än 24 timmar kvar tills jag sitter på flyget, så börjar jag känna panik inom mig och det känns inte alls bra. Varför? Jag har aldrig varit rädd för att flyga, varför ska jag bli det nu för? Visserligen så är det nu snart 11 år sen jag flög senast, så det kanske är därför.. Plus, sen jag satt i ett flygplan senast så har det hänt väldigt mycket olyckor med flygplan och det har kanske gjort mig mer försiktig och tänker "tänk om" tankar kring att flyga. Inte bra, iiiiiiiinte bra! Väskan är iallafall packad nu, men jag funderar på att gå igenom den en gång till. Börjar ångra mitt val av packning tror jag, kanske har jag missat något? Kanske råkade jag packa ner något onödigt? Åååh vad jag känner mig nojig nu, beslutångest som vanligt kanske?? Hur vet jag hur mycket min packning väger? Enligt SAS hemsida så får bagaget väga max 23kg, jag äger ingen våg så jag kan inte väga min väska! PANIK!!

Men det ska bli roligt i helgen, jag har verkligen sett fram emot detta och nu är helgen snart här. Otroligt vad fort tiden har gått. Hoppas bara inte att helgen ska vara över lika fort som den kom.

Huuuh, kaffet har kallnat.. Kanske känns allt bättre ifall jag försöker att tänka på något annat än flygresan? Men det är lättare sagt än gjort. Jag ser fram emot flygresan lika mycket som jag börjar oroa mig inför den. Vad kan man göra på flygplanet för att inte tänka på att man flyger 11.000 meter uppe i luften, med en hastighet på 700-1000 km/h? Sitter och tittar på en sida (HÄR) på internet där jag kan se alla flyg som är i luften just nu, vart de är på väg och vart de kommer ifrån, flygplansmodell, hastigheten de håller, vilken höjd de flyger på .m.m. jag kan alltså se allt, live på en världskarta, och just i denna minut så är det totalt 1748 flygplan i luften.  Jag vet att jag egentligen inte ska kolla på sånt här eftersom det gör mig mer oroligare, men det ska (enligt en sida) göra mig tryggare om jag läser på om flygplanet etc. Planet vi ska åka med är av modellen Boeing 737-600 och ägs av SAS. Det är Världens mest sålda flygplansmodell för passagerarflyg. Så vi borde nog vara trygga. Men allt kan hända, olyckor sker och misstag görs. Vi får hålla tummarna att ingenting händer. Men jag har en obehaglig känsla inom mig, som säger att någonting kommer att hända en stund innan vårt plan landar. JAG HOPPAS VERKLIGEN ATT JAG HAR FEL!!!!!! Men ni kanske förstår nu varför jag är orolig inför resan.. Men jag måste jobba på det, för annars lär jag få värsta paniken inne i flygplanet imorgon. Tack och lov så har jag min fina pojkvän med mig som stöd, men jag kommer att tänka på Rasmus HELA tiden. Jag vill inte dö nu och att han aldrig mer får träffa mig. Jag vill inte dö nu och inte få se honom växa upp. Jag vill dö gammal av ålder och hunnit leva mitt liv lyckligt tillsammans med de jag älskar. Jag älskar Rasmus obeskrivligt mycket, jag älskar min familj och mina vänner!

Nu ska jag gå ifrån datorn, fylla på min kopp med varmt kaffe och sen sätta mig en stund i soffan och vänta på att Rasmus har sovit klart. Ska nog gå igenom min packning en gång till också, sen fundera på vad vi ska äta till middag idag.

Nu är även biljetterna köpta till hockeyn på onsdag, då KRIF möter Karlskrona på bortaplan i Telenors Arena i Karlskrona. Cassandra och jag ska dit och stötta vårt älskade lag, tillsammans med de andra Vita Änglarna! Det ser jag fram emot. Ikväll är det match också, men den ska jag följa via mobilen. Tyvärr(!) så missar jag matchen på lördag, eftersom vi är iväg i helgen, men förhoppningsvis så kan vi följa den via datorn.

PÅ ÅTERSEENDE!

God förmiddag

Frukosten är avklarad och några koppar kaffe är tömda. Rasmus ligger och gosar med Nalle och jag tar det lugnt framför barnprogram. Mormor och hunden Gumman är här också.  Lite kläder ska på och sen är vi redo för att åka till Unga Föräldrar och spendera dagen med andra barn och mammor. Undra vad de har för planer idag, pyssel brukar vara populärt och jag blir inte ledsen om vi ska pyssla idag också.
3 dagar kvar....

En solig fredag i mars

Sitter hos Katrine och dricker kaffe. Rasmus sover middag och flickorna springer runt och busar. Solen skiner och det är omkring 9 grader varmt ute. Det känns som våren är på väg nu, snön är mer eller mindre helt borta och vägarna är torra. Rasmus och jag gick hit idag, Rasmus gick han också, så vagnen lämnade vi hemma idag. Rasmus såg ut att tycka om att gå själv och hålla mig i ena handen och sin kanin i andra handen. Skönt att vädret är så fint idag.

Ikväll ska jag måla dörrkarmar och äta negerbollar med en kopp starkt zoega kaffe.

Imorgon är det hockey i Kockumhallen i Kallinge. KRIF möter Enköping i en andra match i playoff 2 och jag hoppas på en vinst även imorgon. Men innan vi ska dit så ska vi upp till Lugnet och lira lite hockey själva och det är alltid lika roligt.

Undra vad man ska ha till middag ikväll?

Nattblogg

Ligger i sängen och tänker..

Hur gör man om det skulle vara så som jag vill? Såg ett stjärnfall under kvällen och önskade just det, kan det slå in då? Det finns så mycket här i Världen som jag önskar att jag kunde påverka, men jag är ju bara en vanlig människa. Finns det någon som vakar över oss, från "andra sidan" eller "där uppe"? Om något händer och om man har drömt om det vid något tidigare tillfälle, hänger det samman då? Söker man så finner man sägs det, men hur länge söker man innan man finner just det där djupa? Ibland känns det som om det finns fler frågor än vad det finns svar.. För ingen verkar kunna svara på rätt många frågor, som för de flesta kan anses vara viktiga. Är jag en dålig människa om jag vet ett svar på någons fråga men som jag inte vågar berätta? Hemligheter, det kan ibland vara jobbigt att ha, även att veta om.. Ibland vill man liksom berätta för någon annan, men man låter bli för att inte såra eller tappa ett förtroende. Känslor i sig är väldigt svåra på alla sätt och vis ibland. När ska man visa dem och när ska man hålla dem inom sig? Vilka accepteras och vilka ignoreras? Hur långt är man villig att gå, utan att säga något? Ska jag berätta eller ska jag bara vara tyst? Ska det bli min egen hemlighet i smyg och sen berätta det, när jag själv känner mig säker? Men tänk om någon annan blir osäker istället? Hur gör man då? En bubbla kan uppstå vid alla möjliga situationer. Men hur tar man sig ut oskadd och hur förhindrar man att ingen annan fastnar? Tankar... De flesta kluriga och svåra, andra enkla men för känslomässiga att förstå sig på. Jag vill gå min egen väg, men jag vill inte vara ensam. En längtan, blandad med ångest och rädsla.. Osäkerheten växer men ibland känner jag styrka och mod. Det låter så bra i mitt huvud, men den på tungan så blir allt ibland så fel. Vad gick snett egentligen? Hur kan man tänka en sak men säga en annan? Jag är tacksam över att jag har mina vänner, som förstår mig och som alltid finns där när jag behöver dem! Min son är det viktigaste för mig, jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom. Jag har haft väldigt tur, men också mycket otur, fast det var innan han fanns. Jag har fått tillbaka min allra första kärlek och pojkvän, en dröm som jag hade under 9 års tid. Ibland har jag fortfarande svårt att förstå att det verkligen är han och jag igen. Men jag tar vara på varje stund vi har tillsammans, ingen vet vad som sker i framtiden. Men jag hoppas att det är vi då också. Blickar tillbaka på tiden när Rasmus var bebis, nyfödd och så liten.. Tänk att få en sån liten igen, så mycket kärlek jag har att ge, det skulle räcka till två och fler än det. Men jag klarar mig bra med bara Rasmus, jag har inget måste att ha fler barn, men jag skulle ju inte välja bort ett om det skulle komma. Ett barn är en gåva, en välsignelse och det finaste som finns. Få man ett så ska man vara tacksam, med tanke på alla de människor som inte kan få egna, som är tvungna att behöva genomgå jobbiga och känslosamma behandlingar, är villiga att offra allt och gör allt de kan, just av längtan efter ett litet barn. Tänker på en låt jag lyssnar väldigt ofta på, Two People Fell In Love, den har en text som får en att tänka, samma sak gäller låten Whiskey Lullaby. Det tar lång tid att bygga upp något, både känslomässigt och en trygghet. Men det kan rasera på bråkdelen av en sekund. Fascinerande tycker jag. Man lär så mycket medan man lever, man har mer nytta av sina erfarenheter ur livet än vad man har av det man lärde sig vid skolbänken.. Lustigt va?! Men det förstås, en del saker man lärde sig i skolan sitter ju i hela livet, som räkna, läsa och skriva. Men känslor, som kärlek, hat och sorg är inget man fått lära sig i skolan att hantera eller förstå sig på.. Vilket är viktigare att kunna genom livet? Jag ska sova på den saken och hoppas på att ha funnit minst ett svar på alla de oändliga frågor jag har i mina tankar.

Godnatt!

den första mars tjugohundratolv

Har precis lämnat Rasmus på dagis och sitter nu och väntar på Katrine som är på utvecklingssamtal med sin äldsta dotter. Rasmus fick börja en halvtimme tidigare idag pga diverse, men det var inga problem. När Katrine är klar så går vi säkerligen hem och dricker kaffe hos Katrine. Idag ska jag hämta Rasmus runt ett tiden istället, på så sätt så sover han inte lika länge efter maten och vi har mer tid över till bus och kramar.

Jag har fortfarande inte vant mig vid att vara ifrån Rasmus när han är på dagis och det är fortfarande jätte jobbigt varje gång jag lämnar honom. Hur lång tid tar det tills man vänjer sig vid att ha sitt barn på dagis?