Det känns som i en dröm!

Igår var vi och tittade på Världens finaste lägenhet. En ljus och rymlig fyrrumslägenhet på 96 kvm. Jag har aldrig sett en sån fin lägenhet i hela mitt liv. Jag blev verkligen förälskad i den så fort jag kom in och började kolla runt. Så ljus och trevlig, ljusa tapeter, mest vita och creme-färgade. Och så underbara fondväggar i vardagsrummet. Jag trodde först att jag drömde, det var så vackert. Jag kände direkt att jag skulle trivas med att bo där. Den hade allt jag någonsin önskat mig i en lägenhet. Och rummen var perfekta. Köket var extraordinärt och allting tillsammans skapade verkligen en sån fantastisk känsla. Det kändes verkligen som ett hem. Jag hoppas verkligen att den kan bli vår. Det skulle vara en dröm som går i uppfyllelse. Jag har alltid sökt efter en sån här lägenhet. Och först nu så har jag äntligen funnit den. Det känns magiskt! Jag kan verkligen se oss bo där. Jag målade upp i tankarna hur och vart allting skulle vara, hur våra möbler skulle stå, vilket rum som skulle vara till vad och hur bra vi skulle trivas där.

Vi kollade upp allt efteråt. Vi gick till försäkringskassan och hörde oss för hur det skulle bli och om det skulle funka och det gick bättre än våra förväntningar. Allt känns som det har en mening. Att det är meningen att vi ska bo där! Och det känns så fantastiskt! Jag känner det djupt i mitt hjärta, att det här är perfekt för oss!

Men som vanligt så är det ALLTID någon som ska gå emellan och förstöra, när det är något som känns bra för mig och som gör mig lycklig. Varför får jag aldrig få vara glad? Vad är det som gör att folk hela tiden ska förhindra mig från att få må bra? Får folk ont i magen av att se mig lycklig och glad eller?

Jag vet, att när någonting känns bra och jag känner att min magkänsla också säger att det är okej, då är det bra! Då har det aldrig funnits något att tvivla på eller tveka om. Och det har aldrig blivit fel när jag har känt att något känts bra. Så varför skulle det plötsligt vara tvärtom nu då? Förklara gärna det för mig, tack!