Godkväll ♥

Idag åkte Rasmus till sin pappa och det känns lika trist som alltid. Tillvaron blir så öde, trist och tråkig när han åker. Allt blir alldeles för tyst och jag blir så rastlös. Längtar tills på söndag då han kommer hem igen. Saknar hans skratt, hans bus och hans oväsen. Saknar att höra honom ropa på mamma och alla hans andra ord som han tycker om att upprepa. Och jag saknar att höra hans tjat om att titta på tåg. Ååh låt det bli söndag snart, för jag saknar honom så sjukt mycket! Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid att vara utan honom. Hans närvaro är obeskrivlig och jag känner att jag saknar en stor bit av mig själv när han inte är hemma. Men det lär jag mig nog att leva med så småningom.

Efter att Rasmus hade åkt, så tog vi det lite lugnt och sen tog vi tåget in till Karlskrona, där vi stannade till på donken och käkade lite, för att sedan gå lite snabbrundor i ett par butiker och sedan gå hem till min mamma och hjälpa henne med hennes nya dator. Kul att komma hemifrån lite och få lite uträttat, men hemlängtan kom krypandes väldigt fort. Och efter nån timme så kände vi båda två att hemresan lockade.

Vi har precis kommit hem igen och det känns helt fantastiskt bra. Man blir så otroligt avslappnad av att komma hem, borta bra men hemma bäst?! Så nu sitter vi iallafall vid våra datorer och varvar ner lite. Känner mig helt slut i kroppen och i skallen, så det blir snart läggdags faktiskt. Men vi har börjat med att gå och lägga oss runt sju tiden nu varje kväll, samtidigt som vi nattar Rasmus och det funkar jätte bra. Vi vaknar runt kl fyra-fem på morgonen och känner oss utvilade och det är underbart! Dagen blir så mycket längre då och det finns plötsligt mycket mer tid att spendera tillsammans och som en familj. Det är verkligen underart!