Jag saknar dig!! ♥ :'(

Åh vad jag saknar Rasmus! Det är fruktansvärt jobbigt. Tystnaden och lugnet, det är jätte jobbigt och trist. Jag längtar verkligen tills han kommer hem igen. Det är över en vecka tills dess och jag försöker hela tiden att fokusera tankarna på annat, men vad jag än gör så finns saknaden där och jag blir ledsen. Jag gråter dagligen över saknaden. Jag önskar att jag kunde få ge honom en kram nu, få höra hans skratt och se honom springa runt och busa. Men jag måste vänta tills nästa söndag och det känns hemskt! Det gör så ont inom mig av att vara ifrån honom. Ett par timmar fungerar bra, men sen får jag Rasmus-abstinens. Som när han är på dagis t.ex. bara ett par timmar efter att jag lämnat honom så vill jag hämta hem honom igen. Det går inte att vänja sig vid att vara ifrån honom. Många säger att "du vänjer dig med tiden"... men nu har det gått 2 år sen Rasmus började vara hos sin pappa varannan helg, varannan högtid, två veckor på sommaren och sen han började vara på dagis. Och jag kan fortfarande inte vänja mig. Separationsångesten är fortfarande lika stark varje gång han ska vara ifrån mig. Längtan och saknaden är lika stark dagligen, nu som förr. Jag har extra svårt att somna om kvällarna/nätterna när Rasmus inte är hemma. Jag kan tappa både aptit, ork och humör när han inte är hemma. Det enda som existerar i mina tankar är att få ha Rasmus hemma igen, krama, pussa, busa och njuta av hans närhet igen. Så nu räknar jag dagarna fram tills han kommer hem igen. Jag kan inte slappna av alls. Jag saknar honom alleldes för mycket! Hoppas dagarna går fort nu, så jag kan få hålla om min lille prins igen ♥

♥♥ Mamma älskar dig Rasmus ♥♥