Ja precis! Jag ringde Rasmus pappa igår, så han kom och hämtade Rasmus istället. Jag kände att jag inte ville vara här ensam, jag behövde Daniels stöd. Så därför ändrade jag planerna. Men att behöva vara ifrån Rasmus gör ont inom mig. Men jag vet att det är av goda anledningar. Men jag saknar honom iallafall, så fruktansvärt mycket!!! Synd att jag blev tvungen att vara sängliggandes. Och dumt att man inte får ha sina barn här dygnet runt. Men det har väl sina förklaringar. Som sängliggandes så får jag inte leka, busa eller ta hand om Rasmus, för läkarna. Livet är verkligen orättvist ibland! :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
här ska ni givetvis kommentera mitt inlägg