Nathalie Henrysson

Beslut utan vilja, det blev min enda väg. Den enda tanken nu, varför blev det så här. Hade jag försökt, hade det då blivit så här? Trotsa min vilja fast jag vet att det blir fel. Försöker minska tankar, men de blir bara fler. Vad säger man till livet när man inte orkar mer. Trött på en sanning som jag vet är sann, det finns bara en utväg på den här resan. Livet suger och människor bara faller ner. jag orkar inte mer, livet är som det är. Hela mitt minne är fullt av besvär. Jag skriver ner mitt liv, säg mig gud, när vinner jag min strid? Jag försöker men kommer ingenstans, jag står på stridfältet utan någon chans. Vart är min styrka, hela mitt hjärta håller på att spricka. Allt som har hänt finns fortfarande kvar. Allt kommer finnas här under alla mina dar. Mörkret där över, hjärtat det blöder. Livet är så mycket mer än vad du hört, det blir vad du gör det till. Annars är det kört, jag vänder mig om men minnena finns kvar. Dom tar mig tillbaka till alla våra dar, dom släpper inte taget fastän jag bara vill förtränga en värld som är mörk som jag bara vill förvränga. Ett liv med ett mål som man inte kan förlänga. Jag tar mig längra bort för jag vet vad jag behöver. En tid för mig själv, för att läka alla såren. Alla dem som blöder. Men vad händer nu när mörkret faller över? Jag ser mörkret falla över allt det som har hänt, letar efter vägen men famlar fortfarande tomhänt. Har ingen ork att försöka, men jag måste ändå. Men jag vet bara vägen, men utmed den vågar jag inte gå.