En jobbig tid..

Om ni undrat varför jag inte har skrivit på ett tag, så beror det på att jag är inlagd på gyn vård.avd/förlossningen, pga smärtsamma sammandragningar. Eller smärtsamma förvärkar, som läkarna säger. Så jag har fått sprutor för att stoppa upp värkarna. Och fått smärtstillande mot smärtan som sitter i nedre delen av ryggen och längst ner i magen. Fick åka in i fredags kväll och får förhoppningsvis veta idag (måndag) nör jag får åka hem. Är yr och illamående nästan hela tiden och huvudvärk kommer och går dygnet runt. Träffar Rasmus en gång om dagen och Daniel hälsar på mig 1-2 gånger dagligen. Det är underbart när jag träffar dem. Det gör hela min dag. Att ligga här ensam och inte veta hur situationen ser ut nästa timme, är jätte jobbigt och psykiskt påfrestande för mig. Jag är så orolig att förlossningen ska sättas igång och att det inte går att förhindra det. Igår (söndags) gick vi in i vecka 21 (20+0) och om hon skulle födas nu så har hon inte en endaste chans att överleva. Och det tär på mig. Det får inte hända. Jag skulle inte klara av att hantrra det. Jag är livrädd och önskar att allt var bra och att det inte fanns någonting att oroa sig för. Men det handlar om ett liv, vår dotters liv. Det gör allt svårare. Jag kan inte låta bli att oroa mig. Det är jätte svårt att slappna av. Men jag försöker så gott jag kan. Och det är huvudsaken.

ALLT FÖR MINA BARN ♥

Nu ska jag försöka vila en stund, allt snurrar just nu och jag känner mig jätte dåsig och yr och illamående.