Mamma/mormor har varit på besök här idag och det var väldigt uppskattat av Rasmus. Han har svävat som på moln hela eftermiddagen och somnade relativt snabbt när det var läggdags. Det är så roligt att se att han blir så glad av att träffa mormor. Och ännu roligare tycker han att det är att få träffa mormors hund "Gumman" och kunna springa runt och leka med. Men Gumman tycker nog inte att det är lika roligt, hon springer för att undkomma honom medan han tycker att det är jätte roligt att jaga henne. De är så söta. Och det är så härligt att höra Rasmus springa runt och skratta hela tiden, han skrattar på ett helt annat sätt när han leker med hunden, än vad han gör i vanliga fall.
Idag lite efter middagstid så åkte Daniel hem för att vara hemma och sova ut några dagar. Det kändes jätte trist, men life goes on.. Jag, Rasmus och mormor åkte ner till centrum och det var väldigt trevligt.
Rasmus somnade för en stund sedan, jag låg och nattade honom, när jag hörde porten öppnas och stängas, det är ju så lyhört här, men så hörde jag en cykel tyckte jag.. "Åh Daniel!" var min första tanke.. Men jag tänkte inte mer på det.. Jag visste ju att han var hemma och skulle vara hemma några dagar så jag bara inbillade mig kände jag och försökte att tänka på något annat.. Hunden låg i sängen vid mina fötter och gjorde mig sällskap när jag nattade Rasmus och det är mysigt. Plötsligt så hörs det att någon/något är på min ytterdörr och hunden börjar genast att skälla. Jag i panik över att Rasmus skulle vakna, försökte tysta hunden och hörde mer och mer aktivitet på utsidan av min dörr.. Började mer och mer tänka på vad/vem det skulle vara. Att det skulle vara Daniel skulle ju vara det minst sannolika så jag började undra vem som mer hade tillgång till min lägenhet och började nästan bli orolig. En nyckel hördes och skrammel och bång.. Hjälp tänkte jag, och flög upp ur sängen. Hela tiden tittade jag till på Rasmus för att se så att han inte vaknade igen.. Och plötsligt så öppnades dörren! - Där stod han - Jag visste inte om jag inbillade mig, såg i syne eller om jag drömde.. Men i dörren stod Daniel. Va?! Vad gör du här, tänkte jag, samtidigt som jag bara kunde stå och stirra på honom. Det kändes så overkligt. Han skulle ju vara hemma. Hallå?? Nyp mig någon!! "Hej, har du sett ett spöke?" sa han. Och jag hade svårt att få fram ett vettigt svar. Men sen kramade han mig. Han sa att han hade saknat mig och ville inte vara hemma längre, då han redan hade sovit och sovit sig utvilad.
Så nu försöker jag att samla mina tankar och mina känslor, smälta allt som hänt och låta chocken att lägga sig. Känner mig helt förvirrad just nu och vet inte vad jag ska tro. Liksom, han skulle ju vara hemma och nu plötsligt så är han här igen. Hm, detta kommer nog ta ett tag innan jag kan släppa.
Men nu ska jag vara lite social innan mamma/mormor åker hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
här ska ni givetvis kommentera mitt inlägg