Ännu en ensam morgon här på gyn.avd.35

Godmorgon, ännu en natt har spenderats här på gynavdelningen. Natten har varit väldigt orolig och bestått av flera mardrömmar och jobbigt magsmärtor.

Fick en morfin likande medicin i natt, Tradolan, för att slippa smärtorna och kunna sova. Men det hjälpte bara för stunden kändes det som. För när jag vaknade av första mardrömmen så var all smärta tillbaka. Hade två mardrömmar om att jag födde bebisen och att hon inte överlevde. I drömmarna var jag även ensam när det hände. Känslan var så verklig. Drömde även en likande dröm; men där Daniel var med om en bilolycka när han var ute och cyklade, så han hamnade i koma. Och att hans liv inte gick att rädda, så de stängde av respiratorn efter att jag suttit vid hans sida i 2 veckor. Och bara någon timme senare så fick jag sent missfall och förlorade även vår dotter ♥ Den drömmen var allra hemskast att vakna upp ur. Det känslorna jag vaknade med, den rädslan och sorgen, var det mest hemskaste jag någonsin känt i hela mitt liv. Ska jag behöva drabbas av såna här mardrömmar i resten av mitt liv nu?

Det har även börjat göra ont i mitt ärr från kejsarsnittet, vid varje sammandragning så stramar och värker det i ärret. Det är sjukt obehagligt och läskigt! Så många tankar dyker upp då.. oftast; "tänk om ärret spricker upp?".

Idag vill de ha ett nytt urinprov också, för att kunna skicka iväg på en ny odling. Jag vill så gärna veta vad det är som orsakar alla dessa sammandragningarna och varför de gör så ont. Läkaren i natt tyckte synd om mig och sa att han skulle ta reda på felet och göra allt han kunde för att jag skulle slippa dessa smärtorna. Och det känns tryggt att höra och känna att läkarna är så måna om en. Jämfört med hur kalla och nonchalanta del av sköterskorna här är. Jätte tråkigt!

Försöker muntra upp mig själv med att kolla på Barnkanalen, precis som sonen gör hemma hos mormor just nu. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket! Men jag vet att han har det bra hos mormor, där har han allt han behöver för att roa sig; sin favoritbil Audi A5, sin tågräls med tåg och bilar, sin favoritlastbil, sin mjukistiger och självklart sin älskade "Kinna" (kanin). Och bäst av allt är att veta att han har möjlighet att komma hit och hälsa på mig när han vill. Det betyder extremt mycket för mig också, att kunna träffa honom, trots att jag ligger inlagd här. För jag har så dåligt samvete pga det. Och det ökar min ångest! :(

Idag ska Daniel komma och hälsa på mig ♥ Exakt när han dyker upp vet jag inte, för han sa att han ville överraska mig. Så jag längtar massvis just nu. Känns skönt att ha något roligt och positivt att se fram emot, mitt upp i allt det här mörka och jobbiga!

Jag har inte kunnat äta något idag. Har druckit lite kaffe och några glas vatten. Men det gör ont. Och då vågar jag inte äta.. har en skorpa här bredvid mig iallafall. Får se om jag kan äta någon mat sen vid lunchen, jag vet inte ens vad det blir till lunch idag. Är det någon som vet?

Vecka 20+3 idag ♥ Så minst 10 veckor till måste hon stanna kvar i magen.

Bjuder på en morgon bild på mig själv.